Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 76 —
ne tycktes försvinna, utom en, hvars bild hon
kvarhöll för sin inre syn. Hon började sjunga
en af Eugens älsklingssånger, och under det hon
sjöng, blef det henne som sutte hon där
alldeles ensam och för sin älskade sjöng deras unga
kärlekssaga. Hon satt, som hon brukade, med
hufvudet lutadt bakåt och blicken på en gång
fjärrskådande och inåtvänd, riktad uppåt, öfver
alla de lyssnandes hufvuden. Och så stark var
den förtrollning hennes sång utöfvade, att till och
med den stela, omusikaliska familjen Blum blef
gripen däraf. Själfva fröken Regina, hvars
sinne för musik bch poesi annars påminde om en
slocknad planet, såg rörd ut. »Vackert, vackert,»
hviskade hon ett par gånger och böjde
gillande på hufvudet. Och fröken Pilo tillät sina ögon
att fyllas af tårar, under det hon upprepade —
denna gång med känsla och öfvertygelse:
»Mycket sant, Regina, ’mycket sant!»
Då Dora slutat sjunga ljöd ett sorl af
tacksägelser och artigheter genom salen.
Kommerserådet sade någonting om Jenny Lind, som Dora
i glädjen och förvåningen ej alls förstod, och
fru Blum omfamnade och kysste Dora för första
gången med moderlig ömhet. Eugen stod
bredvid och smög armen kring Doras lif. Hans
fuktiga, svärmiska blick tycktes säga: »Ser ni, hade
jag ej rätt; den människa är ej född, som icke
tjusas af hennes toner.»
Familjen Hjort tyckte sig i detta ögonblick
fira en verklig triumf; Lisbeth och Tullan höllo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
