Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223 —
rådfrågades, hon undersöktes noga, fick piller, gick
på gymnastiken -o. s. v., men ingenting tycktes
hjälpa. Själf ansåg hon att det var sorg öfver
Eugens hårdhet, som gjorde henne sjuk, och hon
kände en hemlig tillfredsställelse vid tanken på
den hämnd hon skulle taga på honom genom
att långsamt tyna bort. Hon njöt af att ligga
och drömma därom, att tänka pä sin dödsbädd,
sin begrafning, och att föreställa sig de bittra
samvetskval, för hvilka Eugen då skulle bli ett
rof. Och i stället för att följa läkarnes
ordinationer, kastade hon bort medicinen, försummade
gymnastiken, ansträngde sig, och gjorde allt hvad
hon kunde för att bli så klen och se så blek
och lidande ,ut som möjligt.
Eugen visade åtminstone inte några yttre
tecken till samvetskval. Plikttroget gjorde han sig
underrättad om Doras hälsa, konsulterade två
läkare, och då dessa ansågo, att en badsejour vore
nödvändig, skref han genast efter rum vid den
dyrbaraste och modärnaste badorten, men någon
öm oro visade han aldrig. Det var plikt
alltsammans, det kände Dora, och hon tyckte, att den
låg öfver henne likt ett ok, som hon blott ville
kasta af.
I juli månad reste Dora och Eugen till den
bestämda badorten, där Eugen kvarblef i ett par
veckor och noga eftersåg, att Dora skötte sig efter
läkarnes ordinationer. Under tiden voro de små
flickorna med fröken Julia hos farmor på
Blombacken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
