Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 306 —
henne kaffe och socker, för det tycker hon så
mycket »om. Eller hur, mamma, ska’ vi inte det?»
»Jo. det ska’ vi visst, du lilla kärleksfulla barn!»
Så ’höll hon på i flere timmar, låg en stund
tyst, ’började sedan åter prata, berättade små
tilldragelser ur det förflutna, men talade mest om
allt »det roliga hon skulle göra, då hon blef frisk
och kom ut till Blombacken.
Plötsligen tystnade hon, och då Dora lade
ned [henne, slöt hon ögonen och tycktes somna.
De andra barnen hade gått ut en stund med
sm sköterska, Maj var nu e;nsam med far och
mor, som sutto på hvar sin sida om bädden.
Då fingo de höra henne sjunga med sin
underbara barnastämma en liten sång, som Dora
lärt henne:
Tryggare kan ingen vara
Än Guds lilla barnaskara,
Stjärnan ej på himlafästet,
Fågeln ej i kända nästet.
»Jag sjunger min lilla psalm,» hviskade hon
med ett hemlighetsfullt lyckligt leende, i det hon
såg upp och betraktade: ömsom fadern och
modern, »den ska; vi sjunga, lofva mig att sjunga
den — då — då —»
»När ska7 vi sjunga den, min älskling?»
frågade Dora med darrande röst.
Maj såg framför sig med en grubblande,
frånvarande blick. Det var som om en tanke farit
igenom henne och så genast försvunnit.
»Jag vet inte,» svarade hon sorgset. »O, mam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
