Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När man i långa vintermånader framför en värmande brasa…
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sett en sådan mängd af veritabla hundsfottar,
som uti hans tjenst. På ynnestbevis var han icke
frikostig; den enda, som hugnades af hans nåd,
var himmelen, som af honom upphöjdes i adligt
stånd under namn af Stjernfeld.
Vi hafva nu genomgått hans medborgerliga
bana och kunna ej annat än loforda densamma, ehuru
många, så länge hans före stod i landet,
beskyllde honom för att vara en kälkborgare, som
gerna for, dit det lutade. Oss återstår nu att kasta en
blick tillbaka på hans enskilda lif och hjertats
egenskaper. Mången klandrade den svagheten, att han
gerna såg igenom fingrarne med att bedragare
skodde sig, allenast det skedde med hof. Vi
anse dock denna svaghet snarare för en förtjenst,
än ett fel, isynnerhet som han föröfrigt var
mycket sträng i sina seder och afskydde alla
otyglade seladon (Celadons). Detta oaktadt var han
en stor beskyddare af muffar och var mycket
skämtsam i sitt umgänge, ofta nästan till öfverdrift.
Att kyssa kinderna röda på promenerande damer
var för honom en bagatell; ja han gjorde det till
och med på vad, om det var upphållsväder. Icke
heller gjorde han afseende på personen. Till och
med en så högt uppsatt person som Torntuppen
ryckte han ofta in i sina yrande hvirflar och
behandlade honom då såsom en vanlig drifkucku.
På detta satt var hans vilda yra ofta rigtad upp mot
tinnarne af templet — vare detta nog sagdt om hans
upprigtighet. Han var en stor nykterhetsvän,
ty han tålde inga fluida och ansåg alla källarmästare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
