Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Psykografen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppförande, men full av beundran över sin fästmans
ridskicklighet. Han var alldeles lugn och njöt tydligen
av föreställningen. Gång på gång, väl ett tjugotal
gånger, gjorde Dolly sina bocksprång. Så började hon
plötsligt att lyfta huvudet och resa sig på bakbenen,
svänga runt och slå med frambenen i luften. Lute
vände blixtsnabbt sin häst och red i säkerhet, varvid
hon uppfångade en skymt av Dollys ögon, vilka hade
ett uttryck av blind, djurisk ilska och rullade som om
de ville tränga ut ur huvudet. Den svaga ljusröda
skiftningen i ögonvitorna var försvunnen och hade
efterträtts av en marmorvithet, som glödde liksom av
en inre eld.
Ett dämpat, ångestfullt skrik, som dock
undertrycktes nästan i samma ögonblick, trängde över Lutes
läppar. Stoets ena bakben tycktes vilja ge efter och
hela den skälvande kroppen, som stod upprest och
lodrätt, svajade ett ögonblick fram och tillbaka, och
det var osäkert, om den skulle falla fram- eller
baköver. Den unge mannen lutade sig halvvägs ut ur
sadeln och åt sidan för att kunna falla och gå klar
för stoet, om detta skulle gå baklänges, och pressade
samtidigt hela sin tyngd framöver på hennes hals.
Genom denna taktik lyckades han förhindra, att hon
tog överbalansen bakåt, och hon satte åter frambenen
i marken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
