Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Psykografen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ögonblick, alldeles som om du själv förorsakat det genom
ett kraftigt ryck i betslet.
— Det var inte min hand som ryckte till, det vågar
jag svära på. Jag tänkte inte en gång på hästen.
Medan den gick uppför stigen, höll jag tömmarna
ganska lösa, det var ju så självklart.
— Jag skulle också ha lagt märke till det, om du
hade ryckt till, sade Lute. Men allt var över, innan
du kunde göra någonting. Det var inte din hand, som
ryckte till, inte ens omedvetet.
— Då måste det ha varit en osynlig hand, som
sträckts ut från jag vet inte var.
Han såg skälmskt upp mot himmeln och log åt sitt
eget infall.
Martin kom emot dem, för att ta emot Dolly, då de
kom till det hörn av dungen, som tjänstgjorde som
stall, men hans ansikte uttryckte förvåning över att
se Chris komma tillbaka gående. Chris stannade ett
ögonblick bakom Lute.
— Kan ni skjuta en häst? frågade han.
Stallkarlen nickade och tillade: — Ja, mister, med
en ny och kraftigare nick.
— Hur går ni då till väga?
— Jag drar en linje från ögonen till öronen —
jag menar till öronen på den motsatta sidan. Där
linjerna skära varandra.....
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
