Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Psykografen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
PSYKOGRAFEN.
»Det är min rättighet att få veta det», sade flickan.
Hennes röst klingade av beslutsamhet. Det fanns
icke en skymt av något bedjande tonfall däri, men
det var den beslutsamhet som är resultatet av en lång
tids böner. Men det var icke med ord hon bedt, utan
med hela sitt sätt att vara. Hennes läppar hade
alltid varit stumma, men hennes ansikte och ögon
och hela andliga habitus hade länge varit vältaliga
av frågor. Det hade mannen vetat, men han hade
aldrig svarat, och nu begärde hon uttryckligen att
han skulle svara.
»Det är min rättighet», upprepade flickan.
»Jag vet det», svarade han förtvivlat och hjälplöst.
Hon väntade under tystnaden som nu uppstod,
med ögonen riktade på ljuset som silade ner genom de
yviga trädkronorna och insvepte de stora furornas
stammar i mild värme. Detta dämpade, färgade ljus
tycktes nästan stråla ut från själva stammarna, så
starkt mättat var det med deras färg. Flickan såg
utan att se, liksom hon hörde utan att höra flodens
djupa sorl långt där nere på canyonbottnen.
Hon betraktade mannen. »Nå?» frågade hon med
den bestämdhet som låtsas tro på att den skall bli
åtlydd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 16:24:31 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/manansikte/0135.html
