- Project Runeberg -  Mannen af Börd och Qvinnan af Folket. En teckning ur verkligheten /
81

(1858) Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

„Mitt förslag var eljest att fråga er, min fm, om ni möjligen
vore böjd att vilja arrendera ut Akersnäs j ii fall så vore, önskade
jag att få blifva er arrendator.“ Omöjligt vore att återgifva det
uttryck i blick och röst hvarmed oxdeiarr endator uttalades. Det
var något både’ stolt och bittert. Ovilkorligen smålog Stephana,
då hon svarade:

„Det hade varit mig> oändligt kärt att i detta afseende få gå
grefverts önskan till mötes; men olyckligtvis har jag redan
arrenderat bort Akersnäs åt herr Lange, som der skall anlägga en
mekanisk verkstad."

„Jag har således kommit för sent."

„Ja; och det beklagar jag verkligen; ty jag fattar fullkomligt
väl att grefven icke kan ega tillräcklig istysselsättning på Furuhof,
och deti bör för en ung kraftfull man vara i högsta grad pinsamt
att icke ega en större verknihgskrets; isynnerhet då hansåsom
jag hört att grefven .skall varay-’är en utmärkt landtbrukare, något
jag önskade att kunna %äga om mig’ ,4jelf.“iri

„Det är väl en kunskap" söm icke är rätt förenlig med ett
fruntimmers karakter eller mål för lifvet.“; ■

- „Deruti har ni fullkomligt rätt; men då man som jag måste
vara sin egen herre, vore det någöt: jäg bra mycket Önskade att
jag vore litet hemma uti. Nu måste jag lemna allt i händerna på
andrä:, utan att förstå om dessa äro vuxna sina platser. Jag här
derföreb mycket tänkt på mm jag" kunde få *én person, som hade
velat öfvertaga det hela och under sin uppsigt hafva inspektoren
och förvaltaren)" ,J»

^•Stephana hadé talat med den Största’’likgiltighet, men haft
ögonen fästade pä grefven.

„Kan ej herr Lange åtaga sig en dylik husbondes befattning?"
frågade Herman.

„Omöjligt. Jäcobo förstår icke landt- eller’
jernbrukshand-teringen, och för öfrigt skulle hans tid det icke medgifva, emedan
hans verkstad kommer att: upptaga det mesta deraf. Hväd söm
sedan blir öfrigt ibehöfver han för att utvidga sitt vetande. Han
skulle dö om han ej fick1, tillfredsställa’sin vetgirighet, sin törst
efter, ljus i alla de ämnen som leder till mensklighetens
framåtskridande." ’Stephana bytte derefter om samtalsämne.

Då grefven red hem om aftonen voro hans känslor i fullt
tumult. Den sårade och uppretade stoltheten utgöt sig i bittra
anklagelser emot den unga frisinnade qvinnan, med sina
pöbel-idéer, och ändå såg han detta tjusande och hänförande ansigte,
med sitt allvarliga ■ och intelligenta uttryck, blicka sig till mötes
och liksom Vilja ■ tysta ned hans uppretade högmod , oCh sedan köm
den obehagliga känslan att veta det en af hans förhoppningar om’
ekonomiskt oberoende gått i qvaf.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:25:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/manqvinna/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free