Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
„Hon är genom gifte slägt med oss,“ svarade grefvinnan med
någon ansträngning.
„Det var ganska angenämt för mig att höra, ty hon är ett
obeskrifligt älskvärdt och bildadt fruntimmer. Hon har lofvat att
nästa sommar, då hon ämnar sig till Sverige, der jag tyckte att
hon sade sig hafva sin man, komma och besöka mig och
tillbringa någon tid i mitt hem. Hon kan då genom mig få förnya
bekantskap med sina slägtingar."
Öfver Hermans ansigte lade sig ett mörkt moln, och han
lutade sig tillbaka mot stolen med en rörelse af stolthet, som gaf
åt hans drag något hårdt. Grefvinnan lastade sina stora ögon på
Stephana, med ett eget skarpt uttryck, då hon svarade:
„Vi känna ej grefvinnan och kunna således, ej förnya
bekantskapen; isynnerhet som vi aldrig erkänt henne vara beslägtad
med oss.“
„Icke! Jag tyckte fru grefvinnan sade ...... .“
„Att den hon var gift med tillhör vår familj. Ja, det sade
jag; men om en medlem af vår slägt begår det oförlåtliga felet att
gifta sig under sitt stånd, icke äro vi tvungna att anse den
vanbördiga såsom vår frände.«
Herman hade haft sin blick riktad på Stephana, liksom han
velat utforska om hon kände, huru nära de voro slägt med den
omtalade. Vid grefvinnans ord såg han Stephana kasta, hufvudet
tillbaka och betrakta den ädla damen med en blick, fullt ut lika
stolt som grefvinnans. Med en ton, som röjde en viss grad af
ironi, sade Stephana:
„Ack! fru grefvinna, ni måste ursäkta mig, om jag nu vidrört
ett obehagligt ämne; men jag, som är uppfostrad i ett land utan
adel, har svårt att fatta edra begrepp om ståndsskilnad. Allt hvad
jag vet är, att jag sällan träffat en mera intagande qvinna än
grefvinnan Elin Romarhjerta. Hon var i Paris mycket firad för
sitt snille, sin skönhet, sin bildning och det lysande lefnadssätt hon
förde. Man ansåg henne der för mycket rik, och jag hade
svenska ministern att tacka för att jag blef introducerad hos henne."
När Stephana slutat tala, uppstod en allmän tystnad. Jacobo bröt
den, i det han tog upp en af de medförda böckerna och visade ett
porträtt, sägande:
„Har ej Washington ett snillrikt utseende?" Helfrid, till
hvilken frågan ställdes, böjde sig ned öfver boken.
„Han ser så ung ut här, emot de porträtter jag -sett af
honom."
„Detta är också taget af honom före kriget. Har fröken sett
hans mors porträtt?"
„Nej, aldrig." ’
„Se här. Betrakta hennes utseende och ni måste medgifva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
