Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
framkallar, en dylik önskan. Att hafva lärt känna er skall jag
alltid anse. för ’én lycka, emedan ni lärt mig högakta det ädla
och upphöjda. “
„Tack för de orden.w Stephana räckte honom handen. „Hvad
jag af er önskat vinna var er aktningi"
Herman förde tigande hennes hand till sina läppar. Stephana
sade dérefter:
. „Sjunger ni, grefve?“
. 4„Icke i afton. Men ni sjunger, har man sagt mig, ehuru jag
aldrig fått höra er.“
„Jag ’säger söm ni, icke i afton.?- ’Stephana satte sig .till
pianot och spelade några vackra bitar af Chopin. Då ,hon slutat
var supén serverad,f. och under det de åto hemkommo Jacobo
och Jane. ’ , ■ r.;j, Æ
Ett par dagar, derefter, det var just i skymningen, stod
Stephana vid ett af salongsfönstren och blickade upp i den djupblå,
stjernklara himmelen. Jacobo satt vid piapot och spelade de mest
fantastiska melodier. Jane hadé krupit upp i ett soffhörn. Man
hade ännu icke tändt ljus. Plötsligt vände sig Stephana om och
ropade:
„Jadcfbö,. kom hit.“ Denne hörsammade kallelsen. ■— „Se hvilket
sken, det är béstämdtveidsvåda.d: ’
„Jaj’vid Ghd! Det ser ut som det vore, vid Furuhöf.“.
Jacobo Var redan vid dprfen.
„Låt spänna for, jag roljér med“. ropade, Stephana, .
„Jag Skall Jkkicka upp "sladan, ty jag, tager folk och rider dit.“
Han var försvunnen niéd detsamma.
„Janey’ir ’gf’éfve’n icke’ hemkommen än?“’ frågadbj Stephana,,
i det hon1 beredde sig att leinna rummét.
„Nejvhan komriiér .ickeMfem fprE.ähji ’mofgbn afton, ifrån
X.—■“ Jane hadé5 flugit upp och’ följde‘Stephana,-åägandé:
„Jag följer méd dig,“
rEn stund derefter ilade ;slädan, på:!"vagéir ‘till Fiirtfhof, ■ förbi
allt folk, som på1 ^Ja’cobds’tillsa’gélse’^égåfvo’’ sig’dit. Jdhäfmnré
man’’’köm, ju starkare’i’blef’eldskenet ifrån’skogen, dör FuftihofVär
bélagbt. ■ Stephana säddpundér hela^vägén ickeuétt
ordfbaräpå-skynd:åy,é, ’häst‘ärne,’tsÖm‘ ’Kon sjelf;köi’de’j ■ oéh byilka föfbföllö henne
som étt par sköldpaddor,"ehuru de ilade i full kärfiér. ’Ändtligen
körde hon u’p]>färe‘ déifKteda’ gkögsvägen, :spm ledde’’topptill
Futo-hof. Vid’ den’ ’syb?/1 som ’mi visade*’’sig för Tfenné,1 fycktfe hon‘ sa
häftigt’ till sig- tommare att hästarne," skrämda af eldskenet bclf den
hastiga rörelsen,- stegrade sig, gjorde en sats åt sidan; för att sedan
i fullt sken sätta af in..åt skogen. ■
„Knäpp upp fållen och hoppa ui-,“ sade Stephana åt Jané.
8*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
