- Project Runeberg -  Mannen af Börd och Qvinnan af Folket. En teckning ur verkligheten /
127

(1858) Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

själ och att, den behöfverodlas, och da hon eger förmögenhet,
använder hon sin tid att utbilda sina kunskaper, och derigenom har
hon äfven erhållit ett högre värde i mannens ögon, än hon har här»"

„Jag tror att ni är partisk."

„Bevisa mig det," sade Jacobo, och såg med sina klara och
öppna ögon på Helfrid.

„Det skulle blifva svårt. Säg mig ni, i det stället:, hvaruti
ni t. ex. tycker att’jag slösar, bort min tid."

„Det var en samvetsfråga, och jag fruktar att icke kunna
vara uppriktig." ■

„Verkligen; och hvarföi"?" Helfrid stödde armen emot bordet
och kinden emot handen. Hennes rena, vackra ausigte hade
erhållit en liflig färg, och det djupblå ögat blickade så forskande på
Jacobo.

„Derföre, att jag skulle göra mig skyldig till én oartighet, den
fröken Helfrid möjligen s-kuller få; svårt att’förlåta."

„Jag har ju sjelf med min fråga framkallat er uppriktighet,
och följaktligen kan den icke sära mig. . Svara mig derföre med
er vanliga enkelhet."

„Nå, ja, som ni vill." Jacobo smålog, ,,ni frågade, hvaruti
ni slösade bort er tid?"

» Alldeles, och jag önskar bra gerna veta det."

„Nå väl, min fröken, ni slösar med den i allt, och jag ville
påstå, att ni knappast använder två timmar oih dagen till något gagn."

„Det der var verkligen något för strängt," sade Helfrid och
rodnade ovilkorligt. „Ni måste bevisa ert påstående."

„Gerna." Jacobo lutade sig hågöt närmare Helfrid och
fortfor med’ sänkt röst: „dock, det är öfverflödigt. — Ni skall inse
det sjelf, om ni t. ex. företog er att hvarje afton,’ innan ni gick
till hvila, fråga er sjelf: livad har jag uträttat i dag? — Har jag
gagnat någon med denna dag af mittriif? -t- Han jag användt döu
till min egen nytta, förkofran, utbildning eller förädling? —sOln
då ert samvete säger: Den här dagen har-varit ändamålslös, då
har ni också förslösat er tid."

Helfrid virkade flitigt och teg.

»Ser ni, fröken Helfrid, mina ord hafvä förturnat ef,? sade
Jacobo^ som. under en lång paus betraktade henne.):/

„Ingalunda; men de ha smärtat mig; ty ni har haft rätt." ;;

. „Om ; så är, min fröken, då är jag äfvfen fullt förvissad att
den här. dagern blir: den! sista, som : iii: slösat-1 bort." i

„Jag fruktar, tyvärr, att hela mitt ht blir ett fortsatt slöseri,"

„H vårföre?" !i

„Hvad vill ni, jag skall göra?".

„Arbeta."

Helfrid såg hastigt upp på honom, Han smålog.allvarligC åt
uttrycket i hennes blick och - sade’ti

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:25:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/manqvinna/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free