Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väl slägt fned vår grefves, ty dét finnes blott én familj
Romår-hjerta i Sverige.“
„Mycket möjligt, dén saken’känner jag icke. Jag vet blott
att Elin och Stephana äro mycket goda vänner, och att hon
kommer hit i troligen för ätt öfvétvafä -Stephanäs bröllop.11
„Men hvaräf vet oöh tror du så säkert ätt lorden och fru
Stephepsén skola blifva ett par?“
„Ah, det vet jag af mycket, du- kan väl förstå att Sfephana
icke- !är :så’ sluten1 med mig,-ätt hon icke låter mig veta bådé-étf
och annat, ehuru det icke går än att jag upprepar sådant; Det
vissa är, att här blir bröllop innan hösten;"
„Ilar du hört olyckan, söm hände grösshandlar 11^?“ frågade
prostinnan. ,,Fru Stephénsen lär ha haft pengar derysade
bruksförvaltaren.“
„Jag tror att så var; men det betydde ingenting för henne,
att hon förlorade dem, annorlunda var det med grefvens.“
„Ja, de ha förlorat allt livad de egde.“
„Tyst, man lär ej få täla derom,“ uppmanade Jane, som
märkte att grefvinnan lyssnade.
Den stolta damen lutade sig tillbaka i soffhörnet; hon hade
blifvit mycket blek och försjönk I tankar, under det friherrinnån
Skjöld i halfhviskande tofi utgöt sig öfver’Stephänas
penningé-högmod, hvilket gjorde att man ordentligt måste kurtisera henne,
för att såsom granne få umgås med henne. Friherrinnan beskref
huru omöjligt det var att komma på någon förtrolig fot med
Stephana, emedan hon liksom förskansade sig bakom sina rikedomar,
’Grefvinnan sade slutligen, med någon otålighet:
„Felet, min söta, ligger just deruti, att adeln krusar för
dylika rika parvenyer och söka dem. Det är dessä som böra söka
oss; men vår tid är så försämrad, att adeln"förlorat all känsla af
sin värdighet. “
„Min bästa grefvinna, du glömmer att vi tyvärr lefva i en
tid, då penningen spelar hnfvudrolen, och det bästa beviset derpår
är att grefve Romarhjerta är fru Stephensens förste inspektor, samt
du sjelf hennes gäst.“ Friherrinnan gaf med välbehag detta hugg
åt sin stolta vän, derefter reste hon sig upp och lemnade grefvinnan,
nöjd med att hafva betalat hennes anmärkning, genom att gifva
ett dödligt sår åt det Romarhjertiska högmodet.
Grefvinnan fick derefter ett anfall af hosta, och då
Stephana nalkades för att underrätta sig om huru hon mådde, erfor
grefvinnan en sådan förbittring emot henne,’ vid tanken pa
friherrinnans ord, att hon icke kunde beherrska sig så mycket, att
hon åtminstone kunde svara med en kall höflighet, utan sade:
„Var god och icke besvära er, min fru.“
Icke en gång nu förändrade Stephana ansigtsuttryck, och då
hon såg upp, mötte hon Hermans blick, som med ett sorgset bön-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
