Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nå^väl, min känsla för henne var den en, adelsman hyser till
ett föremål som star under honom); och hvilket han anser sig aldrig
kunna höja upp till sig. Jag hade insupit alla dessa lättsinniga
idéer som tillhöra kasernlifvet och äfven den kast jag tillhör. Detta
gjorde att jag betraktade Zehna såsom en intagande, en förtjusande
qvinna, den jag hvarken ville eller behöfde försaka. Äfven under
det mina känslor för henne glödde som mest, föll det mig likväl
aldrig in att tänka mig henne såsom en person, vid hvars, sida jag
önskade framlefva mitt lif, eller hvilken jag skulle ha ansett mig
stolt och lycklig af att kalla min maka.“
„Låg det icke deruti, att ni ringaktade hennes ställning; men
om hon varit en af edra likar och fri, tror ni äfven då att edra
känslor för hénne varit desamma?44
„Mina känslor hade varit desamma, men jag hade troligen då,
i yrseln af den passion hennes skönhet uppväckte, förenat våra öden,
för att vid- uppvaknandet finna att jag för ett irrbloss uppoffrade
hela mitt lif.“
„Har ni varit så lifligt intagen i någon mer än Zelma?44
„Intill den dag jag på allvar fästade mitt hjerta, hade jag
aldrig varit så hänförd och bedårad af någon som af henne. Hon
var min ungdoms första, största och mäktigaste förvillelse, ehuru
den liknade en kort berusande dröm, som lemnade förakt, bitterhet
och köld efter sig.44 :
„Tack, grefve, för er uppriktighet.41 Stephana drog nu sina
händer ur Hermans och återtog berättelsen:
„De tre veckor som förflöto, emellan scenen i paviljongen och
Elins bröllop, vill jag knappast bjuda till att skildra. Hvarje dag
släpade sig den af fadren förskjutna Elin till hans fötter för att
erhålla förlåtelse för ett fel, som hon aldrig begått, och hvarje dag
vände hon ohörd om ifrån honom. Hade Elins kärlek till fadren
varit lugn och stilla, då hade hon bättre kunnat bära, sitt öde;
men alla känslor i det arma barnets bröst lutade åt öfverdrift och
hennes kärlek till fadren andades passion. Hon tyckte sig
omöjligt kunna lefva utan hans förlåtelse. Stackars barn, hon skulle
aldrig erhålla den. Ändtligen randades den dag, som skulle
göra henne till grefveus maka. Innesluten med sig sjelf,
tillbringade hon den i bön och gjorde Gud ett heligt löfte att blifva
under-gifven, ödmjuk och from. Intet vänligt ord, ingen öm blick fick
hon af fadren. När hon var klädd till brud bad grefveus far att
få träffa henne. För första gången på dessa veckor hörde hon en
mild och kärleksfull röst tilltala sig. Gamle grefven sade henne
att han visste allt, — att han visste det hon var det skuldfria
offret för en begången synd. Han lofvade henne med rörelse att
vara henne en far och slöt henne till sitt bröst, med den
försäkran, att om äfven hans son nu icke kände hela sin skuld- till henne,
skulle han. alltid komma att behandla henne med aktning och äf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
