Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Soukhens saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tonfall som inte tillhörde adertonhundratalet utan
alla århundraden — att han skulle inte kunna förmå
sig att följa samma väg som jag på samma tillfälliga
och främmande sätt som den franska familjen eller
miss Smith. Antingen skulle han resa som min
tjänare och vän, a boy taking out his girl to have a
good time, eller också måste han vänta och dystert
följa mina spår med ett dygns mellanrum. Ville jag
det senare?
Nej det föreföll mig alltför dumt.
Att jag valde det förra alternativet berodde
möjligen på en begynnande uppluckring av förnuftet,
sade jag mig själv. Det kan hända att jag inte
riktigt visste vad det betydde att ta med sig en flicka
ut för att ha lite trevligt, men däremot visste jag
att ensamheten var ödesdiger för mig. När jag sade
ja, höll jag mig hårt till minnet hur olycksaligt det
gått mig i Prado. I likgiltigheten, kylan och
blindheten hotade, ville jag tro, min värsta fara. Och om
någonsin en mans sällskap vore riskfritt, så borde
det vara så i detta fall, då vi hade ett århundrade
mellan oss och mycket snart också en ocean.
Ja vilket som, riskfritt eller ej så var
ressällskapet beslutat. Vi skulle starta denna samma
morgon, så snart han tagit ut pengar på sitt kreditiv.
Han hade tackat mig och tackat mig, tills jag av-
109
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
