- Project Runeberg -  Mannens släktliv i normalt och sjukligt tillstånd /
29

(1905) Author: Erik Wilhelm Wretlind - Tema: Medicine
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Den manliga karakteren.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

själfständig ställning. Han måste därföre se världen såsom ett
stridsfält, där han genom klokhet, uthållighet och styrka (fysisk
eller psykisk) måste bryta sig en väg. I och för sin familj bör
och kan han därföre äfven känna sig såsom hufvudet, som har
att tänka för alla, att sörja för alla. Ansvaret för familjens
bestånd, såsom en själfständig och oberoende sådan i det stora
samfundsmaskineriet, är ju enligt naturens ordning hans. I allt
hvad härmed sammanhänger skall mannen sålunda vara den
afgörande.

Detta hindrar emellertid icke, att mannen tager råd och
anvisningar ej blott af andra män utan äfven af kvinnor, hvilka
stå honom nära; först och främst af makan, men i brist på
sådan af modern, systern, väninnan. Det är ett stort misstag
af män, då de anse det under deras värdighet och för dem
farligt att taga råd af kvinnor. Kvinnans stora
iakttagelseförmåga och finkänslighet, som öfvergår mannens, gör, att hon
uppfattar åtskilliga saker i lifvet på ett omedelbart (instinktmässigt)
sätt vida hastigare, lättare och sannare än mannen, om än hon
icke ser det helas sammanhang så klart. Mannen kan därföre
af hennes råd hafva stor nytta. Han må väl anse sig såsom
regenten, men icke såsom den där i blind själfklokhet är den
själftillräckliga envåldshärskaren, som inga råd behöfver; utan
må han snarare anse sig såsom den konstitutionella regenten,
den där söker råd, för att därefter pröfva allt och behålla det
godt är.

Män tro sig stundom bevisa fasta principer genom att
envist vidhålla det, hvarför de icke kunna gifva skäl, eller bevisa
karakter och kraft genom att i hårdhet afvisa sin makas eller
andra kvinnliga an förvan dters råd och deltagande. Häraf den
envishet, hårdhet, ja råhet, som icke sällan känneteckna män,
synnerligen då de icke erhållit i sina hem den rätta fostran
med både öm kärlek och allvarlig tukt. De visa då ett
skaplynne, som kan sägas vara en karrikatyr på manlig styrka.

En man, hvilken vid val af maka icke afser att vinna en
sådan, till hvilken han kan och vill förtro sig äfven rörande
sitt jordiska yrke och dess angelägenheter, begår ett misstag.
Makan både kan och bör vara för mannen den rådgifvande och
deltagande vännen, äfven rörande det yttre lifvets angelägenheter..

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:25:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/manslakt/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free