Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Själfbefläckelse. - 3. Hvarföre denna last är farlig och fördärflig. - 4. Onanins verkningar och kännetecken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trälar så nervöst nedsatta och ängsliga. Den, som ofta iakttagit,
att dessa nervösa symptomer komma äfven utan något studium
af den populära literaturen och stundom äfven så sent, att
patienten redan trott sig vara fri alla följder af sin lidelse, kan
flock icke dela denna åsikt.
I alla tider har det äfven visat sig, att omåttliga
könsutsväfningar, vare sig på det ena eller andra sättet, lämna djupare
och svårbotligare skador efter sig, så väl för individen som för
släktet, än kanske någon annan last. Frossaren och drinkaren
kunna vanligen snart nog återvinna en tämligen god hälsa, om
de återgå från sin last och börja föra ett måttligt och nyktert
lif. Men så är icke fallet med den fysiskt ruinerade vällustingen.
Långsamt, mycket långsamt, ofta aldrig kan han återvinna den
lifskraft, som han en gång beröfvat sig. Visserligen kan hans
lif blifva långt nog, men det är icke sällan ett lif till börda för
honom själf och andra, med hvilka han måste samlefva.
Medvetandet härom kan han icke fria sig från, och de hemliga
samvetskval, som då tära honom, ligga — kan man säga — såsom
sten på börda.
Varningar i tid må därför här, om någonsin, vara i hög
grad påkallade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
