Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Själfbefläckelse. - 4. Onanins verkningar och kännetecken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För öfrigt hafva ock f. d. onanister, äfven sedan de trädt
i äktenskap, ofta den frestelsen att missbruka sina äktenskapliga
rättigheter, hvaraf deras hälsa fortfarande kan sättas på spel. Vi
bortse nu naturligtvis från dem, som då äro så förstörda, att de
äro odugliga uppfylla äktenskapets fysiska plikter. Vidare hafva
de större svårighet än andra att ålägga sig försakelse vid de
tider, då makans sjukdom, bortresa eller dylikt påbjuder sådan.
Icke så sällan förblifva de därföre, äfven efter ingånget
äktenskap, mer eller mindre — onanister.[1]
Onanins förödande verkningar hämmas ju emellertid ofta
genom den kamp däremot, som kan framkallas genom ett mera
upplyst förstånd eller uppväckt samvete. Vanligen brytes dock
icke lastens makt helt på en gång, men redan det, att en kamp
mot den uppstår, är en stor sak och härigenom inskränkes
alltid mer eller mindre de farliga följderna, i det att organismen
åtminstone tidtals får hvila och tid att hämta sig från förödelsen.
Härigenom räddas mången åtminstone lekamligen, om än själens
krafter och sinnets frid icke återvinna sin fulla jämnvikt, förrän
man blifvit lasten alldeles kvitt.
Till belysning af förestående sjukdomsbeskrifning vilja vi
här tillfoga några sjukdomshistorier, tagna ur författarens
rikhaltiga brefsamling från rådfrågande under endast det sist gångna
året. Ehuru i åtskilligt lika, belysa berättelserna dock olika
arter och grader af lastens följder. Enhvar kan af dem lätt nog
se, att ju tidigare lasten börjat, desto svårare hafva i
allmänhet följderna blifvit.
I Nov. 1893.
1. Jag får till min stora blygsel omtala, att jag i mitt oförstånd, för ett
tiotal år tillbaka, begagnade mig utaf en last, som har alldeles undergräft
min hälsa, själfbefläckelse. — Jag var så matt och nervsvag på sista tiden,
att jag förmådde knappt arbeta; jag är nu betydligt bättre, sedan jag
öfvergifvit detsamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>