Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Själfbefläckelse. - 4. Onanins verkningar och kännetecken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjuklighet blott hemlig last, men sannolikt spelade den genomgångna
influensa-sjukdomen och förskräckelsen, hvari han försattes genom
boken från Leipzig, äfven en icke ringa roll. — Utdragen ur hans
långa bref lyda sålunda:
Den 80 Juni 1894.
10. Jag beder Eder om ett godt råd angående en svår sjukdom, som är
(jag får tillstå det med skam och blygsel) följden af den djäfvulska lasten
onani, som jag, okunnig om både dess följd och nedrighet, var slaf under
från mitt 13 år till mitt 18 (jag är nu 22 år). Vid 18 års ålder öfvergaf
jag lasten, ty förnuftet började säga, att det var nesligt. Jag visste ej heller,
att några följder skulle inträffa efter, ty — en fattig arbetareson — hade
jag ej upplysning om något sådant. Men jag gaf mig till sjös då, vid 18:de
året; men när jag blef 20 år (1891), så angreps jag af influensa och sviter
af en svår resa öfver Nordsjön, då jag gick genomvåt i 3 veckor. Sedan
(1892) kom den ena sjukdomen efter den andra; läkarehjälp söktes men
förgäfves. Jag angreps af nervsjukdomar af alla slag och höll på att blifva
vansinnig.
Så fick jag af en slump tag uti en bok, som Ni nog känner, med
titeln »Själfbevarelsen». Och mitt samvete vaknade, då jag däri upplystes
om, att jag själf var skuld till mina lidanden. O, jag arma usla varelse.
Jag blef däri äfven upplyst om en läkarebyrå. Och som jag hade
litet af mina sparade pengar kvar, så öfverlämnade jag i min skrämsel mig
i deras vård, men med ett oskäligt arvode, som de togo af mig som fattig,
så räckte ej mina ören länge, och när mina medel voro slut, voro äfven
deras råd slut för mig.
Men så händelsevis härom dagen kom jag att få läsa ett af Eder skrifvet
blad Hälsovännens flygskrifter, häftet 12, som afhandlade samma ämne.
Och med tårar i ögonen beslöt jag efter en stunds inre strid, om jag skulle
våga eller ej, att bedja Eder om ett råd.
Den 10 Juli 1894.
Tack för Edert vänliga svar å mitt bref. ....
I Mars månad 1892 var jag nästan frisk och var färdig resa öfver till
London, då jag plötsligt öfverfölls af en förfärlig värk uti magen, förenad
med blodträngning till hufvudet och ängslan och nervös oro utan orsak.
Jag sökte hjälp hos doktor E., sedan hos doktor H., men utan
framgång till hösten 1892, då jag uti en tidning fick se en annons om en bok;
det var »Själfbevarelsen». Plötsligt uppsteg en aning inom mig att skaffa
mig denna bok. Och o, hvad fick jag se. Jo, först däri fick jag ljus i
mina ögon af hvad jag led, och mitt samvete vaknade och slog mig med
svår ånger, men o, då för sent. Jag stod då nästan på vansinnets brant, ty
jag blef uppskrämd genom bokens sanningar och därför jag fick veta, det
jag aldrig kunnat ana. I min förtviflan offrade jag det lilla, som var kvar
af de få ören, jag hopsamlat under min tid till sjös. Så länge det räckte,
fick jag medicin därifrån (Leipzig). Det kostade första gången 18 kr., sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
