Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Själfbefläckelse. - 5. Onanins behandling och botande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vidare måste den, som misströstar om sig själf, uppmuntras
genom exempel på att hjälp är möjlig, om än det onda icke
viker på en gång. Till god nytta är, om den olycklige har så
mycket förtroende till en uppfostrare eller vän, att han kan
meddela honom, huru det går med förbättringen och för hvarje
syndafall få råd, varning eller tröst, alltefter som det behöfves.
Älskar han denne vännen, skall dennes kärlek vara till stor
hjälp. Ingen är närmare att vara denne vän än en moder eller
fader, och stode föräldrar alltid i det förtroliga förhållande äfven
till sina vuxna söner, som de borde, skulle det icke finnas så många
onanister, som nu är fallet.
Är samvetet hos den fallne väckt och han vill söka hjälp
hos Gud, så är detta visserligen den bästa hjälpen. Kan han,
trots sitt själfförakt, föras till tro på Guds barmhärtighet och
kärlek, så att han i tro på Frälsaren får smaka syndaförlåtelsens
frid och fröjd, så blir han icke sällan härigenom radikalt botad
på en gång. Enligt regel sker detta dock icke. Äfven den mest
öfversvallande frid och fröjd i Gud trygga säkert endast för den
tid, dessa känslor bestå; men känslorna äro icke beständiga.
Återfall inträffa, och dessa återfall äro för den, som trodde sig
för alltid upprättad, så nedstämmande, ja förkrossande, att han
ofta vill förtvifla. Det är då som en vän, en själasörjare, en
verklig »biktfader» kan varda till ofantlig hjälp. Vanligen tager
dock både den ene och den andre, som den olycklige rådfrågar,
saken alltför lätt. Han får icke den hjälp, han behöfver, och
sjunker kanske djupare än någonsin. Må därföre den, som icke
anser sig själf vara den rätta hjälparen i dylika fall, hänvisa
till den, som bättre är, eller må han sätta den olycklige någon
lämplig bok i handen.
Små barn, som onanisera och som icke kunna kraftigt nog
tilltalas på förståndets och den moraliska känslans väg, må
behandlas såsom barn d. v. s. med aga, efter att de förut hafva
blifvit varnade och erhållit den dietetiska och medicinska
behandling, som deras tillstånd kan påkalla. Agan bor göras koit
men kraftig.[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
