- Project Runeberg -  Mannens släktliv i normalt och sjukligt tillstånd /
150

(1905) Author: Erik Wilhelm Wretlind - Tema: Medicine
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX.De veneriska sjukdomarna. - 2. Den veneriska katarren (gonorré, dröppel). - 3. Spetsiga kondylomer (veneriska vårtor, fikonvårtor).

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

låtande blifvit renspoladt från var. På grund at svårigheten att
med en insprutning nå fram ända till den bakre (membranösa)
delen af urinröret begagnas till denna lokalbehandling af läkare
äfven sönder, bestrukna med salvor, eller böjliga medikamentösa
sonder (s. k. antroforer), hvari medikamentet är insmält och som
upplösas, när de införas i det varma urinröret.

De medikamenter, som intagas, och som genom urinen äro
afsedda att inverka på urinrörets slemhinna, höra alla till s. k
balsamiska medel, det vill säga äro besläktade med terpentin
och dithörande ämnen. De äro, länge intagna, mer eller mindre
skadliga för magen, och deras bruk har den sista tiden, på
grund af dessa olägenheter och deras tvifvelaktiga verksamhet
mot sjukdomen, allt mera inskränkts. Vanligast användes
kopaivabalsam. — Nya medel för behandling af dröppeln förekomma
oupphörligen uti facktidskrifter; flertalet af dessa hafva
emellertid efter ett kort lif utmönstrats, och högst få visat sig värdiga
de loford, som upptäckare och fabrikanter flitigt slösat på dem.

3. Spetsiga kondylomer (veneriska vårtor, fikonvårtor).



Med detta namn betecknas ett slag af små, vårtlika,
spetsigt knöliga bildningar, hvilka hos mannen vanligen hafva sin
plats kring stolmynningen, där slemhuden öfvergår i den yttre
huden, eller på ollonet eller på det inre bladet af förhuden.
Från dessa platser kunna de dock, synnerligen hos osnygga
individer, breda ut sig äfven på de omkringliggande delarna af
den yttre huden. Någon enda gång kunna de visa sig å
läpparna eller tungan.

Dessa vårtor äro en förstoring af de papiller, som normalt
finnas i huden, och de kallas därför äfven papillomer. De bilda
i början mycket små men synnerligen talrika upphöjningar,
knottrer, som gifva huden ett kornigt utseende. Under deras
vidare förlopp äger ofta nog tillväxt rum hufvudsakligen blott
efter hudens yta, så att slutligen uppstå 25-öres stora, föga
upphöjda, torra bildningar, som hafva stor likhet med vanliga
låga och platta vårtor. I andra fall däremot växa dessa
papillomer mest på längden; och då samtidigt de enskilda, i början
enkla spetsarna i riklig mängd trädformigt förgrena sig, så uppstå

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:25:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/manslakt/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free