- Project Runeberg -  Mannens släktliv i normalt och sjukligt tillstånd /
152

(1905) Author: Erik Wilhelm Wretlind - Tema: Medicine
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX.De veneriska sjukdomarna. - 4. Det enkla veneriska såret.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sig bör, ofta sträfvar att utbreda sig både på bredden och
djupet, hvarvid det kan anställa fruktansvärd förstörelse på de
angripna partierna. Dess smittämne har ännu ej med visshet
påvisats, men af dess egenskaper framgår, att det, liksom
förhållandet är vid andra smittosamma sjukdomar, utgöres af ett
organiskt ämne, med andra ord af en bakterie.

Har man blifvit smittad med schankergift på ett ställe, som
lätt tillåter observation, iakttages följande. Ungefär 12 timmar
efter smittans undfående visar sig på det angripna stället en
liten röd fläck, hvilken under det närmaste dygnet höjer sig i
sin midt till en liten blemma, som fortfar att förstora sig och
som efter ett par dygn kan uppnå storleken af en ärta. Snart
faller toppen af, vare sig frivilligt eller genom att densamma
aflägsnas med flit, och då är såret där med sina typiska
egenskaper: skarpa kanter, oren, »fläskig» botten, afsöndrande
rikligt var, hvilket är bärare af sårets specifika gift. Under sin
vidare utveckling vidgar såret sig allt mer på bredden, gräfver
sig — beroende på lokalens kärlförhållanden och andra
egenskaper — mer eller mindre djupt ned; kanterna blifva skarpt
afhuggna, stundom underminerade; sårets botten afsöndrar
ymnigt giftförande var och är till utseendet ojämn, liksom
maskstungen, med grågul (»späckig») beläggning. Såsom ofvan
antyddes, blir sårets yttre något olika efter dess olika säte.
Sålunda visar det sig på ollonets öfversida vanligen flackt, föga
på djupet gående; bakom ollonkronan och i dess bakre rand
kraterformigt och djupt; på ytterhuden åter är det vanligen mera
flackt, stundom i viss mån upphöjdt öfver omgifningen.

Ett af de ställen hos mannen, som schankern med förkärlek
väljer, är det band, som på manslemmens undre sida
sammanbinder förhuden med ollonets bakre rand, samt i groparna på
ömse sidor om detta band. Är bandet, såsom ofta är fallet, något
kort, uppstår på dess yta vid samlaget lätt bristning af huden
och en port är då med detsamma öppnad för smittan. I
groparna på ömse sidor om bandet öppna sig flere större körtlar,
i hvilka, i synnerhet om förhuden här i följd af bristande
renlighet är något upplöst, giftet intränger. Af schankersår på ömse
sidor om förhudsbandet genornfrätes lätt detsamma och går
förloradt. Stundom händer i sådant fall, att de lymfkärl, som passera

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:25:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/manslakt/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free