Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Det gifta ståndet. - 1. Äktenskapets betydelse och förutsättningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man »gifter sig med släkten». Detta förglömmes under
kärleksruset, men påminnelsen kommer ofta surt efter, synnerligen om
man icke genom olika vistelseort kan undkomma umgänge med
den finare släkten, af hvilken den i samhället lägre stående
maken får känna förödmjukelse.
Men är nu än ett äktenskap både möjligt och rimligt, så
är därmed icke sagdt, att det är förnuftigt, d. v. s. motsvarar
äktenskapets bestämmelse, så att det gifver hvad detta kan och
bör gifva. Äktenskapets ändamål är tvåfaldigt: att gifva
inbördes stöd och hjälp samt att fortplanta släktet med en
lekamligt och andligt sund afkomma. För bägge dessa ändamål kräfvas
individer, som själfva äro lekamligt och andligt sunda. Och då
en sund själ icke trifves annat än i en sund kropp, så hafva vi
fullt skäl att först och främst tala om kroppens hälsa.
Mången, synnerligen den som år lidelsefullt fången af ett
tycke, finner det alltför prosaiskt, ja, förnedrande för den
idealiska kärleken att fråga efter kontrahentens hälsotillstånd. Men
idealer finnas här i världen blott — för fantasien. Den, som
icke vill fråga efter verkligheten, får nog dock smaka den. Ingen
förundrar sig, om de, som äro vanskapligt fula, varda ogifta;
och ännu mindre förundrar man sig, om de, som åro
krymplingar, varda lämnade allena. Men huru litet betyda i själfva
verket dessa yttre lyten mot de inre vanskapligheter (om vi så
få säga), hvilka kunna firmas bakom den mest fagra yta och
hafva den mest ödesdigra betydelse för framtiden. Hvem gifter
sig för att varda sjukskötare? Dock, huru ofta är begynnelsen
därtill icke gifven redan i brudstolen. Vi ha uttalat vår dom
öfver män, som med känd befintlig och ärftlig sjukdom gå in
i äktenskapet, men kvinnor handia ofta nog icke mycket bättre.
Låt vara, att de sällan hafva så farliga sjukdomar som syfilis,
men om de t. ex. lida af lungsot är detta icke mycket bättre.
Vidare kunna de hafva fallandesot eller andra krampsjukdomar
eller underlifslidanden, som göra dem obekväma eller omöjliga
att fortplanta släktet, och som äfven oita lägga grunden till
nervösa krämpor, hvilka äro särdeles ägnade att förbittra det
husliga lifvet. Men äfven när utbildad sjukdom icke finnes, så
förekommer ofta i släkten vissa sjukdomsanlag, t. ex. för
sinnessjukdom, hvilka borde vara ett kraftigt gif akt och mana till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
