Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
När likväl Mariamne hörde sorlet därutanför, sände
hon ned en tjänare för att spörja, vad bullret gällde.
Och när hon förnam, att där voro sörjande kvinnor,
som bådo att få tala med henne, sade hon: »Låt dem
komma!»
Då de nu trädde in och hälsade henne, såg hon
med förundran, att de voro kvinnor av Jerusalems
ädlaste släkter. Och hon sporde dem:
»Vad önsken I av mig?»
Då upphov en av dem, en gammal kvinna vid namn
Malthake, sin stämma och sade:
»Törhända är du, o drottning, den enda som ännu
icke vet vad som tilldragit sig i vår stad. Ty konung
Herodes’ tjänare hava trängt in i många hus och gripit
männen, som där bodde, och fört dem bort och kastat
dem i fängelse. Och de hava av konungen blivit dömda
att dö, därför att de voro konung Antigonos’ vänner.
Och vi, som du här ser inför dig, o drottning, vi äro
mödrar och hustrur till dessa män, och vi hava kom-
mit för att anropa dig: Bed din make, konungen, att
han må varkunna sig över oss och över dessa, som
han dömt, och giva dem livet och friheten!»
Och alla kvinnorna föllo ned på sina knän inför
Mariamne och ropade med gråtande tårar: »Hjälp oss,
o Mariamne! Se dock till våra tårar och vår sorg!»
Och Mariamne ömkade sig över dem och grät med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
