Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
själfva hennes existens var en nagel i ögat på
alla framsynta engelska statsmän. Planen till ett
Storbritannien lefver redan lika fullfärdig i Cecils
hjärna som i Lethingtons egen, och
föreningstanken, antingen man gynnar eller bekämpar
den, är under hela sista hälften af 16: de
århundradet den röda tråd, som går igenom all brittisk
politik. Det hade varit Henrik VI11: s
älsklingsidé — hans sista år hade ju varit i hög grad
upptagna af projektet om Edwards förlofning
med Maria — liksom det blef hans yngsta dotters.
Maria Stuart är det förnämsta hindret för
genomförandet af denna stora plan, hvilken redan, om
hon icke funnits, varit nära att förverkligas. Ty
då Maria af Quise, jagad till döds, året innan
dotterns återkomst afled, var den skotska
regeringens ställning så förtviflad, att om icke
hänsynen till den frånvarande drottningen gjort
sig gällande, den säkert gått in på allt hvad
England fordrat. Och hvad Marias närmaste arfvinge
Chåtelherault angår, var han en sådan nolla, att
Elisabeth ej ens behöfde räkna med honom. Men
så länge drottningen af Skottland tillika var
regerande drottning i Frankrike och måste antagas
äga till sitt förfogande hela detta lands inflytande,
var hennes ställning som sina förfäders, de gamla
nationella kungarnas, arftagerska nästan
oangrip-lig. Ännu efter Frans II :s död och hemkomsten
till Skottland är hennes position, så länge hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
