Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
också och förstod. Utom sig af fasa sprang
han upp från sin plats och kom därvid att
välta bordet och ljusen — Lady Argyle hade
sinnesnärvaro nog att gripa det ena, innan det
hann släckas, och stod och höll det i handen.
Riccio kastade sig bakom drottningen : »Madama,
io son morlo. Giustizia ! Giustizia /» ... Han
kröp ihop i den djupa fönsternischen bakom
henne och klängde sig krampaktigt fast vid
hennes kjol, medan mördarna, som Lord Robert och
Erskine fåfängt sökte hejda, brutalt trängde sig
förbi henne. Då — midt under kampen — hördes
genom hela slottet, i trappor och gångar, ett
skrän, ett rytande, Douglasarnas gamla stridsrop:
A Douglas! A Douglas! Beväpnade män, den
ene bakom den andre, flera och flera, trängde
sig in i rummet, stodo vakt vid dörren, besatte
trappan. Darnley ref med våld drottningens
klädning ur den eländige, af dödsångest nu halft
vanvettige Riccios händer och höll sin hustru
fast intill sig, medan mördarna släpade
italienaren, redan blödande af många sår, ut i
trappgången, där de slaktade honom. George
Douglas stötte till slut kungens egen juvelprydda
dolk i den dödes bröst.
Maria, som så länge det ännu varit hopp om
att rädda stackarn hållit sig tapper — talat,
förmanat, hotat, bedt och försvarat sig —
svimmade nu i Darnleys armar. När hon återfick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
