Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lands kungliga standar med det upprättstående
lejonet — »In De fens», såsom där står på hennes
signetring. Vid hennes ena sida håller Bothwell
och vid den andra Seton — så godt som de
enda höga herrarna i hennes följe, ty »i vår
här», berättar en kapten Inchkeith, som var med,
»fanns hvarken grefve eller lord». Och då det
var en söndagsmorgon, måste man tänka sig,
att den aflägsna klangen af kyrkklockor då och då
blandar sig med stojet och vapengnyet från det
samlade krigsfolket.
Du Croc, hvars oro för drottningen — hon
var ju doiiciiriére de France! — i detta afgörande
ögonblick nått sin yttersta höjd, försöker i sista
minuten ännu en gång att medla. Först vänder
han sig till de upproriska herrarna, och bönfaller
dem om att försöka finna andra utvägar, innan
de draga svärdet mot sin öfverhet. De äro
mycket resonabla, de ha genast sitt svar tillreds:
drottningen vet att det står i hennes makt att
undvika all strid, ifall hon blott vill skilja sig
från jarlen af Bothwell. I så fall vilja de alla
på knä åter hylla och tjäna henne. Men går
hon icke in på att skilja sig från jarlen, måste
denne i bägge härarnas åsyn möta en af lorderna
i envig, och de äro då villiga att låta utgången
af denna kamp afgöra saken. Med detta besked
vände sig därefter Du Croc till drottningen.
Hon var stolt och sangvinisk som vanligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
