Vi ämnade i sedlig harm stolt flyga förbi planeten med detta fula namn, men då vi bland infödingarna helt oförmodadt sågo skymten af ett bekant anlete, beslöto vi att närma oss -- isynnerhet som vi vänligt lockades af planetens sköna drottning,
själf. I retande fägring satt hon i sin mussla, med barn och blomma: vid hennes fötter låg nämligen
med sin båge och sin Pihl -- den senare pryddes af en stor blommande chrysanthemum, hvilken äfven hade den bestämmelsen att dölja den sårande spetsen.
Vi blefvo här även i tillfälle att se flera bilder ur planetens bildningslif: den första utgjordes af några representanter för
synnerligen typiska för den planet, som enligt sin natur bragt kvinnosaken till sin högsta spets.
Kanske ännu mer typisk för denna rörelse var
hvilken i varm entusiasm siade om ett lyckligare lif för kvinnosläktet (än snörlifvet) och predikade öfver ämnet »En hvar son egen läkare».
En annan reformator -- stadd på pilgrimsfärd genom rymden, genom en underbar skickelse här häjdad i sin svindlande färd -- frambar resultaten af sina konstfunderingar i form af förslag till
hållna i en på samma gång oskuldsfullt landtlig och nationellt hemtreflig stil. Dessa taflor ur det prosaiskt idoga hvardagslifvet, präglade af en enkel humor och en from naivetet, vore tre:
den sista med en paragraf ur planetens rikslag till devis, innehållande en varning mot nattsöl och dess menliga inverkan på sedligheten: »När skall detta sluta? Svar kl. 11».
Dessa skisser förevisades benäget af
mot konkurrenter och andra kluddkonstnärer väpnad med Björck-ris.
Som man vet, uppträder Venus i olika skepnader under sin färd eller
vi lyckades få se henne i några af hennes olika roller, såsom
med sin beundrare och sin svartsjuke, af vrede lätt upptände make Vulcan, vidare såsom
samt slutligen såsom Aftonstjärnan eller
förbigången af Adonis i »björnhud» och passerad äfven av
Prins Karnavals tåg, som drog vidare till