- Project Runeberg -  De största märkesmännen / Buddha /
20

[MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

20

sande plats att öfva askes på’. . . . ,.....,..........

Då tänkte jag så här: ’om jag skulle bita hårdt ihop
tänderna, lägga tungan mot gommen och med viljan
göra mig till herre öfver, undertrycka och martera
förståndet’. Och jag bet hårdt ihop tänderna, lade tungan
mot gommen och med viljan gjorde jag mig till herre
öfver, undertryckte och marterade förståndet. Då jag nu
bet hårdt ihop tänderna, lade tungan mot gommen och
med viljan gjorde mig till herre öfver, undertryckte och
marterade förståndet, trängde svetten fram ur mina
armhålor. Men min kraft förblef liflig och oböjd, mitt sinne
var på sin vakt och icke förvirradt, och min kropp förblef
lifaktig och bragtes icke till ro genom min smärtsamma
askes, då jag nu sträfvade efter fullkomligheten. Och den
smärtsamma känsla jag erfor gjorde intet varaktigt
intryck på mitt sinne.

Då tänkte jag så här: ’om jag nu skulle hängifva
mig åt en kontemplation, som kallas den ’ändlösa’.
Och jag hämmade in- och utandningen genom mun,
näsa och öron. När jag nu hämmade in- och
utandningen genom mun, näsa och öron, trängde sig
omåttligt starka luftströmmar upp mot min hjärnskål.
Liksom om en stark man skulle med en svärdspets
sönderstycka hufvudet, så kändes det, då dessa omåttligt
starka luftströmmar stego upp mot min hjärnskål. Men
min kraft förblef liflig och oböjd, mitt sinne var på
sin vakt och icke förvirradt, och min kropp förblef
lifaktig och bragtes ej till ro genom min smärtsamma
askes, då jag sträfvade efter fullkomligheten. Och
den smärtsamma känsla, jag erfor, gjorde intet
varaktigt intryck på mitt sinne . . . Och då sade några gu-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:28:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/markesmann/11/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free