- Project Runeberg -  Martin Eden /
15

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skulle kunna måla detta. Den vita stranden, stj ärnorna,
lj usen från sockerångarna, det måste göra sig storartat,
tänkte han, och i midten den svarta massan av figurer
som omgåvo de kämpande. Kniven måste också
synas på tavlan naturligtvis, alldeles som en blixt i stj
ärn-ljuset. Men om allt detta hade inte ett ljud förnummits
i hans ord. Han sade bara: »Han försökte bita näsan
av mig.»

»Å», sade flickan sakta, och han märkte en skymt av
rädsla i hennes ansikte.

Det var inte utan att han hade samma känsla själv
och den steg som en svag rodnad upp i hans solbrynta
kinder, fastän de i sj älva verket glödde som om de varit
utsatta för elden från en öppnad ugnslucka under en
ångpanna. Sådana smutsiga saker som slagsmål med
kniv passade tydligen inte som samtalsämne med en dam.
Folk i böckerna i hennes ställning talade aldrig om
sådant — de kanske inte en gång visste vad det var.

Det blev ett kort uppehåll i samtalet de försökt få i
gång. Så gjorde hon ett försök med att fråga om ärret
på hans kind. Men fastän hon frågade honom,
förstod han att hon bara försökte tala hans språk, och han
beslöt att för tillfället lägga bort det och tala hennes eget.

»Det var en olyckshändelse», sade han, i det han for
med handen över ärret. »En natt i stiltje med svår
dyning sprang storbomdirken. Det var en stållina och
den snodde kring som en orm. Hela vakten försökte
haffa in’en, jag också förstås, och så blev jag lappsal vad
på det här viset.»

»Å», sade hon, nu med ett uttryck av förståelse, ehuru
nog hans språk varit som grekiska för henne, och hon
undrade vad dir k och lappsalva kunde vara.

15

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:29:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/martineden/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free