- Project Runeberg -  Martin Eden /
120

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

han kunde bara gnälla och skälla åt Ruth. Men det
skulle bli slut med att sova i solskenet. Han skulle
resa sig med öppna ögon, och han skulle kämpa, arbeta
och lära, tills han med oförblindade ögon och löst
tunga kunde dela sin drömda rikedom med henne.
Andra män hade upptäckt hemligheten att uttrycka
sig, att göra orden till sina underdåniga tjänare och
låta dem tillsammans i särskilda ställningar betyda
mera än summan av deras mening vart och ett för sig.
Han blev slagen av den hemlighet varav han såg en
skymt, och återigen var det de där sollysta vidderna och
stjärntindrande djupen — tills han fick en förnimmelse
av att allting var så tyst och han såg Ruth betrakta
honom med ett roat uttryck och ett leende i ögonen.

»Jag satt och drömde gyllne drömmar», sade han,
och vid ljudet av sina ord i sina egna öron gjorde hans
hjärta ett språng. Varifrån hade dessa ord kommit?
De hade just givit uttryck åt innehållet i den paus hans
syner gjort i samtalet. Det var ett under. Aldrig
hade han så fullkomligt kunnat ge liv åt en fulltonig
tanke. Men så hade han heller aldrig försökt göra
det — det var hela saken. Det var förklaringen.
Han hade aldrig försökt. Men Swinburne hade det
och Tennyson och Kipling och alla de andra diktarne.
Hans tanke flög bort till hans »Pärlfiske». Han hade
aldrig vågat någonting stort, aldrig satt på prov den
skönhetens eld som brann inom honom. Den där
artikeln skulle bli någonting helt annat, när han var
färdig med den. Han häpnade över den rikedom av
skönhet som verkligen fanns i den, han tänkte lågande
djärva tankar och han frågade sig själv varför han inte
kunde sjunga ut den där skönheten i klingande verser

120

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:29:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/martineden/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free