Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Vi träffas utanför efter sista akten», viskade Martin
till Ostklimpens kamrat.
Han såg på Martin och gick sin väg.
»Har du sällskap?» frågade han Ostklimpen vid
slutet av akten.
»Det kan du lita på.»
»Då skaffar jag mig det också», svarade Martin.
Mellan akterna mönstrade han sina vänner, tre
pojkar som han kände förut, en lokomotiveldare och ett
halvt dussin slagskämpar från Market.
När pjäsen var slut, samlade sig de båda fientliga
styrkorna så litet uppseendeväckande som möjligt på
andra sidan gatan. Och så höll man krigsråd.
»Åttonde gatan på bron är platsen»,sade en rödhårig
yngling bland Ostklimpens vänner. »Där kan ni slåss
midt på bron under det elektriska ljuset, och vilken
sida än bylingarna kommer från, kan vi alltid smita.»
»Det passar bra», sade Martin, sedan han rådgjort
med sina vänner.
Åttonde gatans bro, som gick över en utgrening av
San Antonio Estuary, var lika lång som tre huskvarter.
Midt på bron och vid båda ändarna stodo stora
elektriska kandelabrar. Ingen polis kunde komma osedd
förbi dem. Man satte dessutom ut vakter för
säkerhets skull. Martin kastade av sig rock, skjorta och
mössa och ställde sig midt på bron ansikte mot ansikte
med Ostklimpen, och han kunde ännu se hur han
varnande höll upp handen, i det han sade:
»Kom ihåg att här blir det inte att skaka hand efteråt.
Det ska bli allvar, antingen du eller jag. Begriper du?
En av oss måste ligga där.»
Ostklimpen ville göra invändningar, det såg Martin,
17Q
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
