Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trodde en gång att alla som studerat vid universitetet
voro lika geniala som han.»
»Han är nog ett undantag», svarade Ruth.
»Ja, det vill jag mena. Vem vill du jag skall tala
med nu? Å, gå med mig till den där bankmänniskan.»
Martin talade med honom i femton minuter, och icke
ens Ruth kunde ha något att anmärka mot hans
uppträdande. Icke en enda gång blixtrade ögonen eller
flammade kinderna — hans lugn och värdighet riktigt
förvånade henne. Men i Martins anseende föllo allt
vad bankkassörer heter flera hundra procent, och under
återstoden av aftonen hade han det intrycket att
bankkassörer och människor som talade plattheter voro
synonyma begrepp. Officeren tyckte han om. Det var
en frisk, enkel och gladlynt ung man, nöjd med sin plats
i världen. Martin blev bara litet förvånad över att
höra att han legat två år vid universitetet —1 var hade
han egentligen gjort av det han lärt sig där? I alla
fall var han betydligt bättre än bankkassören.
»Jag har egentligen ingenting att invända mot
plattheter», sade han senare till Ruth, »men vad som
gör mig nervös är den självkära överlägsenhet varmed
de yttras. Jag skulle kunna ge den där kassören hela
reformationshistorien på lika lång tid som han behövde
för att berätta mig att arbetarpartiet beslutat gå med
demokraterna.»
»Tråkigt att du inte tycker om honom», var hennes
svar. »Han är mr Butlers favorit, och mr Butler säger
att han är hedern själv — han kallar honom Klippan
Petrus, och säger att på honom skulle man kunna bygga
vilken bank som helst.»
»Det tvivlar jag inte på — av det lilla jag såg av ho-
274
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
