Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
män’, som Richard Realf kallade dem den kvällen han
dog.»
»De peka finger åt stjärnstoftet», återtog Martin
varmt, »åt mästarnas meteorlika flykt. Jag skrev
en gång en paskill mot dem — mot kritikerna i
allmänhet. »
»Får jag se den», bad Brissenden ivrigt.
Martin letade fram en kopia av »Stjämstoft», och
medan Brissenden läste den, skrattade han invärtes,
gned sina händer och glömde alldeles bort sin toddy.
»Det förefaller mig som om ni vore en smula
stjärn-stoft själv, kastad ut i en värld av dvärgar, som
ingenting kunna se därför att de ha huvorna neddragna
över ögonen», föll hans omdöme till sist.
»Naturligtvis anammades det här av första magasin som fick
det.»
Martin ögnade igenom sin manuskriptbok.
»Det har blivit refuserat på tjugufem håll.»
Brissenden brast i ut ett långt och hjärtligt skratt,
som slutade med en hostattack.
»Hör nu, ni behöver inte tala om för mig att ni har
försökt er på poesi», stönade han. »Får jag se
någonting. »
»Iväs det inte nu», bad Martin. »Jag vill hellre
tala med er. Jag kan slå ihop en bunt, så kan ni ta
den med er hem.»
När Brissenden gick, hade han med sig
kärleksdikterna samt »Perin och pärlan». Nästa dag kom han
igen.
»Jag vill ha mer.»
Han icke allenast försäkrade Martin att denne
verkligen var skald, utan Martin fick dessutom veta att
320
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
