- Project Runeberg -  Martin Eden /
413

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ni har inne otvättad — förstår ni? — och så reser ni i
morgon till San I,eandro eller Ilaywards, eller var det
nu är, och söker upp er bror. Bed honom komma hit,
så att j ag får tala vid honom. Jag flyttar till Metropole
nere i Oakland. Han förstår sig antagligen på om en
ladugård är bra.»

Så gick det till att Maria blev husägarinna och
ensam innehavarinna av ett mejeri med två drängar och
en bankräkning som sakta men säkert ökades, fastän
hela barnskaran hade skor på fotterna och fick gå i skola.
Få människor är det ju förunnat att träffa på
Sagoprinsen som de drömma om; men Maria som alltid arbetat
hårdt och aldrig drömt om sagoprinsar, hon hade
givit tak över huvudet åt en av dem i en
tvättinrätt-ningsarbetares förklädnad.

Under tiden hade världen börjat fråga: »Vem är

Martin Eden?» Han hade vägrat alla sina förläggare
alla upplysningar om sig själv, men tidningarna gick det
inte så lätt att avspisa. Oakland var hans egen stad
och dess reporters snokade upp en massa personer som
kunde ge upplysningar. Allt vad han var och inte var,
allt vad han gjort och ännu mer av vad han inte gjort,
spreds ut till publikens förnöjelse, tillsammans med
fotografier som man fick från en fotograf, vilken en gång
tagit en bild av Martin och nu passade på att släppa
ut den i marknaden. I början kände Martin leda vid
alltsammans och försökte kämpa emot, men till sist
måste han kapitulera. Han kunde inte stänga in sig
för tidningsmän, som rest långa vägar för att få träffa
honom. För övrigt blevo dagarna långa, och när han
nu inte skrev längre, måste han fylla dem med något.
Han följde bara med helt likgiltigt, och till och med

413

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:29:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/martineden/0417.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free