- Project Runeberg -  Martin Eden /
415

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Blount hos Morses, varför hade han aldrig då bjudit
honom? frågade han sig själv. Han, Martin, hade
ju inte undergått någon förändring, han var helt och
hållet densamma. Vari låg då skillnaden? Kanske
däri att vad han skrivit kommit ut mellan ett par
bokpärmar. Men det som stod mellan dem var ingenting
nytt, det hade alltsammans skrivits under den tid
domaren Blount behandlat honom med självgod
överlägsenhet. Därför hade inbjudningen kommit inte på
grund av hans personliga värde utan till följd av
någonting helt och hållet inbillat.

Martin log sarkastiskt och tackade. Vid middagen,
vari ett halvt dussin »högdjur» med sina damer
del-togo, fann Martin sig vara lejonet för dagen. Domaren
Blount, understödd av domaren Hanwell, föreslog
Martin att låta välja in sig i Styx, stadens allra finaste
klubb. Men Martin avböjde och kände sig mera
förbryllad än någonsin.

Han hade fullt upp att göra med att sälja sina
manuskript. Han var över hopad med anbud från alla
möjliga redaktörer. Nu hade man plötsligt upptäckt att
han var en stor stilist. Sedan The Northern Review
publicerat »Skönhetens vagga», skrev man och bad
om ett halvt dussin uppsatser av liknande slag, som
Martin godt kunde ha plockat fram ur sin
manuskripthög, om inte Burton’s Magazine passat på och bjudit
honom tvåtusen femhundra dollars för fem. Han
svarade att han ville lämna vad de begärde, men då
måste de betala tusen dollars stycket. Han hade inte
glömt att alla dessa manuskript en gång blivit refuserade
av samma magasin, som nu tiggde om dem. De hade
varit kallblodiga, automatiska, stereotypa i sitt av-

415

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:29:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/martineden/0419.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free