Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mer vände på huvudet för att söka upptäcka vad han
möjligen kunde se, så intensivt stirrade han. Men de
sågo endast den tomma midtgången. Han såg den
unge sjåaren lufsa framåt gången och undrade om
han skulle ta av sig mössan, som han aldrig brukade
vara utan. Rakt upp på estraden kom han. Martin
skulle kunnat gråta över den ungdomliga skuggan av
honom själv, när han tänkte på allt som låg framför
honom. Den kom upp till Martin och försvann i
förgrunden av Martins medvetande. De fem hundra
damerna applåderade med behandskade händer och sökte
uppmuntra den blyge, store man som var deras gäst.
Och Martin skakade visionen från sin hjärna, log och
började tala.
Rektorn, den snälle gamle mannen, mötte Martin
på gatan, kom ihåg honom och återkallade i minnet den
gången då Martin blivit relegerad från skolan för
slagsmål.
»Jag läste er ’Klockringning’ i en tidskrift för en tid
sedan», sade han. »Det är Poe, sade jag, utmärkt,
alldeles briljant.»
Ja visst. Men två gånger i månaden just vid den
tiden gick du förbi mig på gatan utan att känna mig,
sade Martin nästan högt. För varje gång var jag
hungrig och på väg till pantlånaren. Då kände du
mig inte, varför vill du kännas vid mig nu?
»Just härom dagen sade jag till min hustru att vi
borde bjuda er på middag, och hon tyckte precis
detsamma», sade rektorn.
»Middag?» sade Martin så skarpt, att det blev nästan
som ett morrande.
»Ja visst middag — litet husmanskost hos er gamle
428
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
