Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
verkan i tiden, ty verkan var i detta fall tiden sjelf,
och hon är ej i tiden; men hvad som här behöfdes
var exempel på en tidlös handling, hvilken hade en
i tiden fallande verkan. Derpå svara vi, att denna
anmärkning har sin fulla riktighet; men det påpekade
behofvet är i alla fall tillfredsstäldt. Ty då tiden
såsom en blott form aldrig kan vara tid annorlunda än
såsom en sida hos ett annat och konkret, så är det
klart, att samma handling, som ger verklighet åt
tiden, då också ger verklighet åt något, som har tiden
till sin form, hvilket något då måste vara en i tiden
fallande och från sjelfva det tidlösa verkliggörandet,
skild verkan. Och då hafva vi fått livad vi sökte: en
i tiden fallande verkan af en tidlös verklighet.
Är det sålunda möjligt, att en i tiden fallande
verkan kan framgå ur tidlösa handlingar; så hafva vi
icke längre skäl att neka möjligheten af efi evig och
öfver tiden upphöjd skaparkraft, på den grund att
verkningar af dess eviga handlingar falla i tiden.
Gud behöfver alldeles icke med sina handlingar falla
i tiden, derföre att tid finnes och åtskilligt som fyller
tiden. När Gud är grund och skapare till det sista,
så är han i och med detsamma den yttersta grunden
till tiden sjelf; men det kan han, ej vara genom en
tidshandling.
Och att en tidlös handling af en tidlös kraft icke
i och för sig är någon motsägelse, är redan i det
föregående antydt. Med en kraft kunna vi aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
