Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280
theorien vore allmänt känd och erkänd hos alla
tiders religioner, hvilket just icke är händelsen, så kunde
hon i alla fall alltför väl vara en villfarelse. Vi
antaga odödligheten af det skäl, att vi inse henne vara
en nödvändighet. Det finnes flera sätt, på hvilka
denna nödvändighet kan inses; i närvarande
sammanhang vilja vi blott framhålla ett enda, som här ligger
oss närmast till hands. Vi hafva i det föregående
bevisat, att jag aldrig skulle kunna vara viss på min
egen identitet under tvenne olika tidstillstånd, om det
icke funnes ett tidlöst Jag, hvilket är mitt verkliga
och egentliga och om sig sjelft såsom skildt från
allt annat fullt medvetna Jag. Då nu det förra
faktiskt för mig är möjligt, så måste också det senare
finnas. Detta Jag, som i aldra innerligaste mening
dr mitt (medan allt annat med säkerhet blir mitt,
endast derigenom att det medelbarligen eller
omedelbarligen till detsamma hänföres), är, såsom vi visade,
fullt verkligt, men det är icke verkligt i tiden.
Sålunda kan det icke heller i tiden förgås, lika litet
som det i tiden kan uppkomma. Döden kan lika litet
vara dess undergång, som födelsen eller aflelsen kan
vara dess uppkomst. Det är ett tidlöst Jag och
träffas således icke af tidsexistensens vexlingar.
Ljusstrå-bn uppkommer icke derigenom, att han får bryta sig
genom ett prisma, utan det är färgbrytningen som
så uppkommer; och ljusstrålen försvinner icke dermed,
att prismat borttages, utan det är färgbrytningen som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
