Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liga öden»T Huru oförvanskeligt skönt
äro ej orden: »Stoft är han, grafven
är hans boning», återgifna i toner ?
Huru fagert framstår icke ännu i dag
den herrliga melodien: »Dygder, snille»,
föredragen först af en soloröst, men
sedan af fullständig kör ? — för att
icke tala om många andra, lika
ypperliga och för alla åhörare skönt
klingande momenter. kraus, uppburen af
gustaf III, sörjde den döde
välgöraren, som om monarken hade varit hans
fader. Tacksamheten ingaf honom de
älskliga melodierna, med hvilka han
firade den hädangångne konungen. Man
vet, att han vid repetitionen af
begraf-ningsmusiken, öfverväldigad af känslor,
afsvimmade framför anförare-pulpeten,
och endast på den närvarande CARL
XHLs tröstande ord, samt sedan han
lemnat tårarne fritt lopp, åter kunde
repa sig. Det är kraus*
känslofulla hjerta, som gjort de begge’
ifrågavarande mästerstyckena odödliga.
Detta hjerta tillhör ännu efter döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
