Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MATERIALISMEN I SKÖNLITTERATUR UN. 30
absolut säregna personlighet, ur hvilken dock hvart
och ett af dem framsprungit, meddelar sig icke till
oss ur ett enda af dem i så mycket som ett enda
af de oräkneliga smådrag och bagateller, genom
hvilka vi förnimma hvarje person i vårt umgänge
såsom ett helt för sig och olik alla andra.
Brandes åter representerar den orimligheten i
den naturalistiska litteraturen, som man benämt
objektiviteten. Det finns ingen sak och ingen term,
som ställer begreppsförvirringen och
snedvridenheten i den moderna konsten i så bjärt dager.
Just häri, i försöket att inom diktningen tillämpa
vetenskapens objektiva metod, sticker hela
riktningens centrala lyte; det är ett korollarium till den
materialistiska lifsformeln, hvilket ådagalägger
orimligheten af en diktning på materialistisk basis.
Brandes har gifvit denna s. k. objektivitet kurs
inom den litterära kritiken såsom den högsta
egenskapen, ett sine qua non för den möderne
kritikern. Ett diktverk vore att betrakta uteslutande
såsom ett dokument, hvilket bure vittnesbörd om
sin upphofsman såsom barn af sin tid; kritikern
hade ingen annan uppgift än att förklara det
litterära fenomenet. Brandes säger själf någonstädes,
jag tror apropos Josephe de Maislre, att han stode
gent emot diktverken som botanikern gent emot
plantorna: hvad som utgjorde hans intresse och hans
glädje, vore att finna de utpräglade typerna,
likgiltigt af hvad släkte de vore. Denna teori är ju
en sannskyldig blomma af den mekaniska
åskådningen af människan. Den gör kritikern till ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
