Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ȁhnej, jag bara narras, v
Uppläsningen fortgick. Den atbröts ej af
något bifallsrop. Men i stället rådde en andlös
tystnad, på hvars mening det var omöjligt att
misstaga sig. Och när den sista versen
deklamerats till slut, den sista versen, som Ragnar
själf åhörde med patriotisk hänryckning — då
fylldes hela salen af ett obeskrifligt jubel,
för-tjusningsrop skallade genom den täta röken,
händer klappades emot hvarandra, fötter
stampades i golfvet, så att fönsterrutorna klingade.
Här och där ljöd en anmärkning af det mäst
uppmuntrande slag.
»Det där (ar naturligtvis första priset.
o
»Ah, hvad det var ypperligt!»
»Alldeles briljant!»
»Det kan ingen annan än Veibull ha skrifvit.
Det är Veibulls stil.»
»Är det värkligen du?» frågade Gunnar.
»Ja», hviskade Ragnar. Han var nästan rädd
för att höra sin egen stämma.
När bullret aftog, började prisutdelningen.
Några diktet omnämdes med beröm, en liten
samling sonetter fick tredje priset, en
humoristisk hjeltedikt erhöll det andra. Författarna
framträdde och mottogo sina belöningar.
»Nu kommer turen till dig», hviskade Gunnar.
»En sådan skälm du varit! Det förlåter jag
dig aldrig.»
Ordföranden fortfor:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
