Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lidner haft under sin första tid. Han gick och
tänkte på »knäppen» i hufvudet, längtade efter
en sådan knäpp och väntade hvar dag att den
skulle komma. Men knäppen hördes aldrig af.
Till slut blef han kär — i en flicka som han
aldrig sett. Han hade hört Gunnar med
förtjusning tala om denna flicka, och så drömde
han om hänne både natt och dag. I denna
sinnesstämning var han, när småpojkarna, på
grund af åtskilliga omständigheter, togos ur
skolan och skickades till ett prästhus i Småland.
I Lund bodde Ragnar därefter ensam i ett litet
gårdsrum. Ensamheten gaf ytterligare näring
åt hans dysterhet. Halfva dagar låg han på
soflfan, med boken framför sig, men utan att
läsa. För det mästa hade han ondt i hufvudet,
en följd af tobaksrök och förstoppning, men
äfven när han kände sig någorlunda frisk, låg
han stilla och drömde, halfdrömde, halftänkte,
på filosofi, poesi och kärlek.
Plötsligt kunde han gripa sig an och läsa
med eftertryck. Han måste! Den så kallade gamla
kandidat-examen skulle snart upphöra. Om han
ej dessförinnan gjort undan sina tentamina, skulle
han stå där med skammen och kanske aldrig
ens bli filosofie doktor. Men hur det var, så
föll han snart ånyo in i den gamla dåsigheten.
Presenterad för Alma, den flicka som han
svärmade för, rycktes han upp för en liten tid och
skref erotiska dikter. Men så kom det gamla
tviflet med förnyad styrka: var han ämnad till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
