Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vin och språkat eller deklamerat poesi. Han
tänkte för sig själf, att Hollander nog skulle
förakta honom djupt, om han finge veta hvilken
svag stackare han i själfva värket var.
Gn dag läste de högt tillsammans några
dikter af Björnson, bland annat den, hvari skalden
sjunger att »den diktare, som står midt i lifvets
strid, är*den bäste sångaren».
»Det där, Ragnar, skulle du tänka på», sade
Hollander. »Så länge du bara idislar dina egna
•drömmar, blir du aldrig skald.»
Gunnar tyckte också att Ragnar skref alltför
sentimentalt.
»Ja, visst tusan är det sentimentalt», fortfor
Hollander. »Det är rent äf pjunk. Bara ett
sådant uttryck som »dallrande sväfvan», som
han gått och förälskat sig i och som han själf
tycker är ett riktigt snilledrag, bara det visar ju
att hans musa har lungsot. Hör, Ragnar, du
skall slänga romantikerna i väggen och studera
den nyaste literaturen. Tiden är realistisk, och
vill mån dikta nu för tiden, far man slå sig på
realism. Du har talang, obestridligen, men om
du inte när den med annat än skåpmat, blir den
till slut ofruktsam.»
Det sved i Ragnar att höra detta stränga
omdöme, men det eggade honom på samma
gång. Han trodde sig nu ha upptäckt orsaken,
hvarför han aldrig egentligen kände sig
tillfredsställd med sina dikter. Han skulle värki igen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
