Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var obeveklig i sitt beslut att gå — hvarthän
det visste han .ej.
När gubben efter en stund syntes nere på
stallgården, ryckte Ragnar sig lös och gick ut i
parken. Men han låfvade vänta där, tills de
utan uppseende kunde smyga sig till honom och
säga honom ett sista farväl.
I ett par timmars tid väntade han förgäfves.
Till en början satt han i lusthuset i den så
kallade öfversta trädgården. Han var där full*
ständigt gömd af det täta löfvärket, men kunde
på samma gång, genom att böja kvistar’ åt sidan,
hålla utkik öfver de tvänne broar, som ledde
öfver en liten gräfd kanal in i parken. Då och
då lutade han sig forskande ut genom den smala
ingången, som var nästan igenvuxen af
kapri-folier. Hans själ var i det häftigaste uppror.
Hvart skulle han ge sig hän? Hvad skulle han
ta sig till? Det var fred i Europa, så att han
ej kunde som frivillig gå ut i något krig. Det
fans för honom ingen annan utväg än att resa
till Amerika. Tretti kronor hade han i fickan,
och det öfriga finge han väl låna af Helmer eller
Kristoffer eller någon af morbröderna. Han
fasade för att sitta på Atlanten, sjösjuk på ett
skepp, som kastades upp och ned mellan
skyhöga vågor. Om skeppet förliste, skulle han
drunkna i djupet, utan att någon anade hans
förfärliga slut. Om han ändå kunnat stanna
kvar i Svergel Men det enda, som han nu
skulle kunna bli, då han måste afbryta sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
