Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en hederlig försoning. Men så insåg han att en
försoning, hur fördelaktig som hälst för honom
själf, ej skulle medföra någon varaktig förbättring
i det hela, utan snarare motsatsen. Om han
däremot nu visade sig stark och offrade sin framtid
för sanningens skull, då skulle nog gubben omsider
fa ögonen opp, och hans mor skulle välsigna
hvad som skett. Han måste därför stålsätta sig
mot alla gummans försök att öfvertala. Han
skulle bli hård, fastän det var förfärligt svårt.
Det började mörkna, och det kändes kallt i
luften.
Efter en timmes tid kom modren tillbaka.
Systrarna voro hack i häl efter hänne. Längre
bort syntes Helmer, likaledes närmande sig.
»Pappa går och söker efter dig», snyftade
gumman. »Gå efter pappa, flickor!»
»Nej, då går jag genast!» bröt det fram ur
Ragnar. »Hvar är min öfverrock?»
»Den tog pappa med sig», svarade gumman.
»Han är rädd att du fryser och ville själf att vi
skulle ta rocken med. Har du hjärta att lämna
oss på detta sätt?»
Ragnar kom i gråt. Det att gubben gick
och bar hans rock och var rädd att han skulle
frysa, det grep honom innerst i hjärtat. Han
kämpade förtvifladt med sig själf ett ögonblick.
Kärleken manade honom att skynda till fadren
och ka9ta sig kring hans hals. Men stoltheten
sade nej. Hade han blifvit jagad bort, skulle han
också visa att han kunde gå. Det var dessutom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
