Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Månen sken emot honom, när han trädde
in i sitt rum. Han tänkte på hvad den gamle
skalden sjungit om månen:
På din grund för mig du målar
hulda sinnens glans och ro.
Länge gick han fram bch tillbaka, glömde
till och med att tända sin pipa. Sedan tog han
sin dagbok och började sin anteckning sålunda:
»Gud, jag tackar dig, jag tackar dig för
segern ! Denna kamp har gjort mig oöfvervinnelig.»
¥
3*
-orgonen efter denna betydelsefulla kväll var
Ragnar första gången ensam med Dagmar
vid frukostbordet. Han sökte med vänlig
skämt-samhet jaga bort hännes förlägenhet och kände
sig till mods ungefar som en gammal ungkarl,
som plötsligt fatt veta att han har en vacker
dotter. Det förra pikanta, lekfulla
stridsförhål-landet hade efterträdts af en öm förtrolighet å
hans sida, af en aktningsfull uppmärksamhet å
hännes. Jungfruns närhet hindrade hvarje samtal
af ömtåligare natur. Men de hade bägge
förnimmelsen af någonting djupt allvarligt, som
kommit in emellan dem och band dem tillsammans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
