Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
måste tillstå att han kände sig stolt. Men
så kom med fördubblad styrka den pinsamma
frågan: handlade han rätt eller orättf Tänk om
hofpmkaren kommit och sett Dagmar inne hos
honom vid denna tidl Det skulle blifvit en
skandal! Finge någon reda på hvad som händt,
skulle naturligtvis det allra värsta misstänkas!
Han själf skulle trott hvad som hälät, om det gält
någon annan 1 Och likväl hade allt mellan honom
oeh Dagmar varit så oskyldigt, så rent under
dessa få ögonblick, att en ängel ej kunnat hysa
renare känslor. Hvilket var rätt? Och hvilket
var orätt? Förut hade han utan att blygas kunnat
se hännes man in i ögonen. Men nu! Hvarje
blick, hvaije handtryckning, hvarje smeknamn
skulle innehålla beviset på en enda stor lögn,
hvari han — som gjort sig till sanningens och
öppenhetens förkämpe! — var den ene med
brottslingen.
Som vanligt, hade själskampen till
resulta-att Ragnar gick på ackord med sitt samvete.
Han intalade sig att kärleken skulle rena Dagmar
än mer, stärka hänne än mer. Det var i själfva
värket en lycka för hänne, tänkte han, att denna
kärlek brutit sig fram, ty genom den skulle hännes
lif för all framtid få ett rikt innehåll, en
förädlande kraft och en god eggelse.
¥
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
