Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Du resonerar så mycket», yttrade Dagmar
en dag, »att du därmed dödar helt och hållet
den kärlek som fins.»
»Jag får inte låf att älska dig», svarade han.
»Och skulle jag komma till att älska dig, far
du aldrig veta det.»
Ragnar var fast besluten att behålla sin
kärlek för sig själf. Det hade någonting lockande
för honom att gå och gömma på en sådan
olycklig kärlek, som han hade styrka nog att
dölja till och med för hänne, som han älskade
och som älskade honom tillbaka.
Men han sattes på hårda prof. En- dag
yttrade Dagmar:
»Tror du inte jag skulle bli mycket bättre
och få större kraft att vilja det goda, om jag
visste, att du älskade mig? Jag skulle
nog.uppoffra för dig allt i alla fall, men om du inte
älskar mig, kan jag inte göra något för mig
själf.»
En annan dag fördes samtalet på deras
skilsmässa. Ragnar, som ej hann att skrifva något
på sin afhandling och dessutom fruktade att
alltför länge stanna kvar i Dagmars närhet, hade
nästan beslutat slå sig ner i Stockholm, så snart
han funne Dagmar tillräckligt stark att vara
honom förutan.
»Så stark blir jag aldrig», svarade hon.
»Så länge du är hos mig, sträfvar jag framåt.
Men när du reser, tar du kraften ifrån mig. Jag
har en alltför svag karaktär, för att ensam kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
