Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Tänk efter, Dagmar lilla! Om nu det
skedde, som du önskar, skulle det bli en
hemlighet mellan dig och mig?»
»Naturligtvis. Det kan du väl begripa.»
»Vi skulle således bära på en lögn hela
vårt lif?»
»Det, som nu fins emellan oss, är ju också
en hemlighet?»
»Vi ha ingenting att dölja. Att vi inte
blotta vårt förhållande för andra, beror helt
enkelt därpå att ingen skulle tro att vi talade
sant. Men om det andra sker, då. .»
Ragnar hade talat med lugn, i den fasta
öfvertygelsen att han skulle handla ohederligt,
genom att gå Dagmars önskan till mötes. Men
när han i ensamheten öfvertänkte hvad som
yttrats, kom han i en svår strid med sig själf.
»Ändamålet helgar medlen» var en sats, som
det förut varit hans största nöje att försvara mot
den i hans tanke oberättigade fördömelse, hvari
den råkat. Denna sats betydde för honom, att
hvarje handlings moraliska värde beror på
af-sigten, på ändamålet. Det att den satsen råkat
i så stort vanrykte berodde helt enkelt därpå,
ansåg han, ätt man förväxlat den värkliga, på
djupet liggande, möjligen omedvetna afsigten
med den inbillade. Nu kom åter tviflet: är det
rätt att ändamålet helgar medlen? På denna
fråga rufvade han, med denna fråga pinade han
sig, till långt in på nättema. Han ville besvara
den jakande, han kunde med sin uppfattning ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
