Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, han är märkvärdig», instämde Ragnar.
»Jag undrar om Jian inte har den ringaste aning
om att du och jag älska hvarandra.»
»Så långt tänker han aldrig. Det kan jag
försäkra dig.»
»Älskar du honom inte mindre nu än förr ? »
frågade han.
»Nej, Ragnar, det är just det märkvärdiga
att jag håller af Fabian så mycket. Kan du
förklara hvarpå det beror? Ibland känner jag
på mig att jag skulle kunna offra lifvet för honom,
till exempel i eftermiddag, när han visst för
hundrade gången berättade hur ärtsoppan skållat
honom i hufvudet.»
»När var det?»
»På Karlberg. Han var kadett, men blef
kuggad i officersexamen.»
»Kanske du älskar honom mer än mig?»
frågade Ragnar.
»Det är en helt annan känsla. Dig har jag
att tacka för hela mitt lif. Jag föddes egéntligen
först när jag såg dig, Ragnar.»
De sågo hvarandra in i ögonen med en
lång, förälskad blick, som talade mer än ord.
»Är du lycklig?» frågade han.
»Obeskrifligt.»
Men deras lycka var som en skön och
doftande frukt, när masken osynlig fräter sig gångar
fram under det glänsande skalet.
Det var naturligtvis ej längre nog för
Ragnar att med en brors lugna likgiltighet slå armen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
